Vems verklighet är den verkliga verkligheten? Verkligen?

Det där med verklighet har jag funderat på en stund nu medans jag bäddade sängen.. De flesta ser väl verkligheten som något fruktansvärt definitivt. Något gediget som man kan både psykiskt och fysiskt ta på. Det är heller aldrig någon som ifrågasätter verkligheten, varför skulle man ifrågasätta något som är helt uppenbart tänker väl de flesta? Men vad ÄR verkligheten på riktigt? Den är ju knappast samma för alla.

Tittar vi på en grön penna så skulle i och för sig alla hålla med om att den är just grön, och det blir då allas verklighet. Men en hund, som inte alls har samma färgseénde som vi har skulle inte alls kalla pennan grön. Är då pennan verkligen grön fortfarande? Och om vi då dessutom släcker ljuset, är pennan svart då? Eller finns den egentligen inte bara för att vi inte kan se den?
Säg att vi har släckt ljuset och tar in en fladdermus som "ser" genom att skicka ut ljudvågor åt både höge och vänster, den "ser" pennan fast det är släckt men genom ett pip istället för "grön". Är pennan ett pip eller är den grön då? Ingen kan ju faktiskt "se" pennan utom fladdermusen som uppfattar den som "pip", då måste ju rimligtvis pennan vara mer "pip" än "grön"? Eller?

De flesta skulle väl säga att den är både och. Men överhuvudtaget tycker jag att vi har en alldeles ofantligt stor förmåga att fort som tusan förneka det vi inte kan "se" eller "ta på".
En fjärde dimension till exempel. Varför skulle inte det kunna finnas? "För att vi inte kan se det" Skulle väl de flesta säga. Men ingen skulle vara dum nog att påstå att bara för att vi släckt lampan så finns inte pennan. Den människan skulle ju dumförklaras ögonaböj. Men konstigt nog blir man lika snabbt idiotförklarad om man skulle våga påstå att det visst skulle kunna finnas en fjärde dimension eller gud förbjude andar eller liknande.
Inte säger jag att man ska tro på allt som man hör och ser, (eller inte hör och ser) för den delen. Visst är det bra att vara skeptisk! Men oftast är (tyvärr) människor som kallar sig skeptiker bara skeptiska mot sådant som är bekvämt att vara skeptisk mot.
Att vara skeptisk mot det "övernaturliga" eller "paranormala" är ju fruktansvärt bekvämt, eftersom ingen med linjaler och tabeller har "bevisat" dess existens. Men att tvärtom vara skeptisk mot linjaler och tabeller...

Så då, tänker jag säga såhär till alla sk skeptiker:

Om du förnekar det "paranormala" eller "övernaturliga" för att du inte kan se det, måste du då inte förneka pennans existens i mörkret bara för att du inte kan se den?
Jag, å andra sidan tar mig rätten att få bekänna pennans existens i mörkret, för jag har accepterat att det antagligen finns vissa typer av fenomen, även om inte jag kan se eller ta på dem.

Små nöjen skjuter oftast retard i ögat!

Jag har just spelat det perfekta spelet!! Helt överjordiskt fenomenalt! Min överförtjusning finner inga gränser!!

Och >>HÄR<< är det!! ^^

Och det där med humor är för övrigt hysteriskt intressant tycker jag.. Jag skulle kunna räkna upp minst massor med folk som inte skulle uppskatta detta gudomliga spel mer än vad jag uppskattar.. Tja.. Flatlöss kanske? Hursomhelst, föds man med en humor? Eller blir man påverkad av omgivningen när man växer upp så att man utvecklar en viss typ av humor?
Jag har ingen aning.. Men en sak vet jag. De genierna som hittat på det där spelet är helt underbara!

Mer underbart svart humor kommer.. När jag har klurat ut hur i helsike jag lägger in bilder i den här fjuttimojen..
Until then..

Ha en ypperligt välondulerad nattkvist!! ^^

Och glöm inte att prova spelet FFS!!!

"Hur mår du?" "Jo tack Hexaklorendometylentetrahydroftalsyra!! :)"

En intet dag.. Det är just vad det har varit i dag. En ful ingenting-dag.. Hela dagen har jag bara gått omkring och förundrats över att, JAG KÄNNER INGET!! Efter totalkollapsen förra veckan har jag varit på helspänn och bara väntat på en ny. Med nya mediciner och skit kan det tydligen bli så. (Fluoxetin för den som skulle vara intresserad.) MEN.. Det händer INGET!! Det är varken bättre eller sämre, bara något slemmigt mittimellan. Det är fankemej nästan skönare att må dåligt. Då VET man iallafall hur man mår! Som det är nu mår jag varken bra eller kasst. Och jag kan inte ens komma på om DET är positivt eller inte. Fail?
I dag blev jag helt skev i roten när jag fick frågan.

"Hur mår du i dag då?"
"Öööh.. Va? Ah.. asså... Fan.. Jag vet inte!!"

Och det är ju inget tillfredställande svar direkt. Om man frågar hur någon mår så förväntar man sig oftast ett "Tack, bara bra!"
Eller "Jotack det funkar"
Eller iallafall "Jag har mått bättre". Men bara "Jag vet inte"..

"Öööh.. Jaha? Meeeen.. Fint väder i dag iallafall, eller hur!" :D

Nääe.. Jag får väl helt enkelt säga pass!! ^^

Fler döingar i mycket ensam timma tillsammans med miserabel humor..

Klockan är nu runt 01:00 och samtliga familjemedlemmar har däckat på olika ställen.. Kära mor sitter i fotöljen och apsnarkar med öppen mun. Katten ligger och slafar på köksoffan och min käre pojkvän ligger totalt stupad i tevesoffan. KUL! Det är ju inte direkt så att jag kan bära in honom till sängen heller, som han brukar göra med mig när jag har törnat in framför teven.. Nej, han får fankemej gå själv!

Såg förresten ett alldeles utomordentligt intressant program på Discovery World nyss. Doktor G - obducent hette det. Bara för att spinna vidare på förra ämnet så att säga. ^^ Det var precis exakt vad det låter som, och jag var förstummad!! Haha.. Tur att resten av konkarongen här hemma sov sött. Annars hade jag väl fått en del kommentarer..

Obducent kanske vore nåt? Fast jag vet inte.. Karva i kadaver är kanske lite väl extremt. Men det hade varit rätt tufft ändå.. Tänk själv:

"Så.. Vad sysslar du med då?"
"Jag slicear upp döa snubbar" :D Haha najs.

Nej nu har jag nog fått utlopp för min usla "sentpånatten-humor".. Nu ska jag gå och hoppa på min pojkvän så han vaknar.

Good night! Sleep tight.. <3

Konsten att känna igen jättedöd döing..

Shit.. Läste just igenom artikeln på aftonbladet om att de till slut har lyckats att identifiera Kopernikus och tillochmed återskapat hans ansikte. Fullständigt meningslöst kan man ju tycka, eftersom det dör ett barn av svält var tredje sekund. Men jag kan verkligen inte hjälpa att tycka att det är så SJUKT intressant! Hur i hela helvete lyckas de?
Förresten, här hittar ni artikeln. Egentligen borde man läsa på lite mer om allt sånthär.. Jag vet inte riktigt vad det är, men det är någonting med att gräva upp gamla döingar, (både djur och människor) och sedan bygga upp hela historien runt omkring dem som fascinerar mig så mycket! Hm, det lät nästan lite perverst där ett tag.. Nåväl, nekrofil är jag inte. :P
Hursomhelst.. Nu ska jag nog lägga av med skrivandet och gå och umgås med min kära pojkvän, han börjar tröttna på bloggandet..

Angenän Nattkula!!

Idétorka och huvudmögel i mordor..

Usch och fy... Sitter för tillfället i skolan och sliter mitt hår. Försöker hitta diverse fakta om Namibia. Det går inget vidare bra.. Det finns fan INGENTING!! Dessutom så måste jag skriva om allt till engelska sen, eftersom redovisningen ska vara på engelska. Och jag är hur trött som helst, inte vart i skolan på hela veckan men är ändå slut efter att ha varit här bara ett par timmar. Fail..
Slutar iofs om en och en halv timme, ska nog inte vara något problem att slå ihjäl den tiden. Men man vill ju gärna känna att man får något gjort också.. :/
Wellwell.. Det är ju fredag iallafall, det kan man ju vara lite smålycklig åt. Dessutom ska jag träffa Flogger efter jag rymt härifrån mordor, det blir trevligt! :)
Jaja, nu ska jag försöka jobba lite igen.. KANSKE.. We'll See..

Första inlägget!!

Ja jädrans.. Aldrig trodde jag att jag verkligen skulle trilla dit och börja blogga. Men här är jag iallafall! Det är väl säkert bara bra att vidga sina vyer lite och prova nya saker. Inskränkta, enkelspårade och fördomsfulla människor är ju ändå det värsta som finns! Eller hur?! :P

Fast det klart, det är ju inte speciellt svårt att få för sig att det där med att blogga inte är något för mig.. De enda bloggar man hör talas om är ju blondinbellas och alla de där andra som jag inte riktigt vill veta av. Jag menar, att jämföra sig med dem tar ju inte så lite emot. Men efter att ha surfat runt en stund så har jag ju faktiskt insett att man inte MÅSTE skriva om "dagens outfit" och vara dålig på att stava. Skönt. :)