Jag är GLAD!! :D

Åh just nu är jag så GLAD!! :D
Imorgon kommer min väldigt goda vän John hit och ska hjälpa mig med min dator! Installera om allt och så ska jag få Oblivion och jag är så glad! Han är så snäll.. ^^

Jaha det här var det första helt meningslösa inlägget men det får det fan va värt för jag är aspepp och världen är fin!!

PUSS!!

Mer penisförlängare och botox åt folket!!

WAAA!! Snart blir jag nog tossig och gör någon slags revolt i rena förtvivlan över människors enfaldigt IQ-befriade tänkande.. Här sitter man helt fredligt och glider in på aftonbladets hemsida, bara för att hitta nåt att bli förbannad över. Det är så sjukt skönt att få bli lite mysigt uppretad nån gång ibland.. Och säkert blir ingen speciellt frvånad när jag säger att jag verkligen lyckades.
Hela vårt samhälle är så grymt konstlat och slemmigt! Vi märker det inte för vi är så vana vid det, men om man tänker på det så upptäcker man snart hur fullständigt helskevt det mesta är.

Om jag ska ta som exempel. Ett ämne som stötts och blötts så att det vid det här laget borde vara stendött.
Ideal.
Och då syftar jag inte endast på skönhetsideal utan ALLA ideal som vi lever med dagligen och som de flesta av oss nästan vänder ut-och-in på sig själva för att uppnå. Oftast så grovt att de alldeles glömmer bort sig själva i den allmänna villervallan, som alltid slutar med att nån svälter sig själv till döds för att komma ner till strl 0. Eller en annan som i brist på bättre fantasi super ihjäl sig för att h*n inte pallar trycket.

Vart man än vänder näsan så bokstavligt anfaller reklam för ett "bättre" liv. "Bli lite Bättre! Lite snyggare! Lite rikare! Och inte fullt så olycklig kanske.. ÖVERALLT säljs den "unika" ekvationen för ett "lyckligt" liv.

SKITBRA!! Tänker vi euforiskt.. Och blir mer än gärna grundlurade för det hade ju varit så förbaskat bekvämt om man kunde köpa sig lite lycka. Just nu, till extrapris..
Fintade som fan är bara precis vad vi blir. Och när vi då upptäcker att vi faktiskt inte alls blev speciellt mycket gladare så kan vi ju roa oss med att vältra oss i andras lycka/olycka, beroende på vad som önskas..

Men ingen tycks ha kläckt den briljanta idén att lycka inte är materiellt. Eller det finns det såklart, men den idén säljer inte riktigt lika bra som botox och flashiga bilar och penisförlängare.

Jävla idiotvärld..

Supernalisten med den magiska pennan!

Journalister.. De är tamejfan något av det modigaste och viktigaste vi har i detta skeva samhälle av i dag. Jag läste just den här debattartikeln av Amy Goodman på DN.se. Man blir ju en aningens härsken, milt uttryckt. Journalisterna är de enda som jobbar stenhårt för att förmedla sanningen. Och då menar jag sanningen ovinklad. Hur fanken skulle världen se ut om det inte fanns journalister som verkligen brinner för sin sak och kämpar för det de gör?!
Mer och mer av media kontrolleras av stora företag som ser till att vinkla all information till sin fördel.
Se bara tex i utarmade u-länder där coca-cola lurar fattiga mammor att ge sina barn cola istället för vatten.. Vem som helst kan ju bli mordisk för mindre!
Vart i helvete är världen på väg?! Och detta är ju inte ens något nytt, det har skett i hur många år sen helst. Men anledningen till att vi aldrig hör något om det är ju just för att: Vi får veta det som företagen tycker är är lämpligt att vi ska veta! Och vi vet det för att någon journalist antagligen riskerat liv och lem för att vi ska få reda på det.
Alltihopa är bara så genomgalet!! Hela tiden utnyttjas fattiga "outbildade" länder av multinationella företag vars enda intention är att luras och ödelägga så mycket det går. Här sitter vi i västvärlden och styr och ställer medan de fattiga får ta konsekvenserna. Och ingen kommer någonsin att kunna ändra något sålänge media styrs av de stora företagen. EFTERSOM INGEN KOMMER VETA OM DET!!

Detta MÅSTE ändras!!

Journalisterna är de moderna superhjältarna!! PUNKT!

John Blund tyckte inte om alla barn utan strödde salt i ögona på vissa...

01:02.. Lördag natt.. En sådan natt när man antingen borde vara ute och ha roligt eller iallafall vara hyfsat bekymmerslös. Att säga att jag har några direkt akuta trassel vore iofs att ta i, iallafall inte mer akuta än de som vanligen virvlar runt mellan örona.
Men som jag tidigare nämnt så har jag det lite svårt med sömnen igen, och inte ens en lördagkväll känns det helt lugnt när småtimmarna tickar till och det börjar bli dags att slafa sig i säng. Sömnångest känns plötsligt lite nytt nu när jag sluppit den så länge. Mannen min ligger nu i denna stund och småsnarkar här bredvid mig i soffan, skulle vara rätt jättenajs om man kunde törna in så fort som han gör varenda kväll.. Men jag är nöjd så länge han ligger där, avundsjuk på sovandet eller ej.

En sak som stör mig lite är att jag, sen jag börjat med medicinerna inte har riktigt samma kontakt med mitt känsloliv längre.. Så kan det tydligen vara så direkt orolig är jag inte. Men det stör mig! Man märker ju att det är något som fuckar upp i huvudet på en och jag är inte helt polare med den tanken.. Blä. Men det klart, om den kan tjacka upp en lite och på fint humör så kan väl det vara värt att vänta på.

Förresten.. Nu är jag änna brunhårig igen! Det är najs!! :) Och så var jag på en mycket lyckad demo i dag, vi tågade stolta från järntorget till storan. Underbart!! :D där kan ni kolla det..

Undrans om jag ska uppliva min kära pojkvän nu möjligtvis.. Ja så får det bli. Jag tänker INTE bära honom in till sängen, idag heller. 1,91 m och 80 kg att bära är i största laget för min ringa figur. Satan, det hade ju varit så mycker mer praktiskt om det varit JAG som somnat på soffan frampå nattkröken. Lite behändigare så att säga.
Hursomhelst..

Angenäm nattkula.. Sleep Tight!!

Öh.. Hallå du kör fel??

God morgon.. Välkommen till mitt liv. Höhö.
Jag börjar bli en aningens frustrerad, jag kan inte sova.. Jag knarkar de där tabletterna jag fått men det hjälper inte längre. Får ändå ligga och skärskåda insidan på ögonlocken x-antal timmar innan jag väl somnar och drömmer en massa fullblodssjuka grejer.
Förvirringen i min kranka lilla hjärna är total. I dag, när jag var på väg till mordor och skulle hoppa på min spårvagn (2an mot korsvägen) så döm min förvåning när vagnjäveln svängde mot gamlestadstorget istället. Satan. Jag hade satt mig på 9an istället. Vilken komplett ärkemiss!!
Dock blev jag inte så förvånad, jag börjar vänja mig vid sånthär nu. Men så började jag fundera lite på om det möjligtvis gjorts några fler fadäser under morgonen.. Fan.. Jag hade kuratortid 10.00.. Jävla skit.. Klockan är halv 11.. Haha mitt minne är fan sämst!! Dock löser iallafall det sig för kuratorn min ringer upp och vi pusslar lite så jag får en tid 11.45 på måndag. Göööt..
Det är tur att man har gåvan att kunna garva åt sig själv, det hade fankemej inte varit enkelt annars.

Vems verklighet är den verkliga verkligheten? Verkligen?

Det där med verklighet har jag funderat på en stund nu medans jag bäddade sängen.. De flesta ser väl verkligheten som något fruktansvärt definitivt. Något gediget som man kan både psykiskt och fysiskt ta på. Det är heller aldrig någon som ifrågasätter verkligheten, varför skulle man ifrågasätta något som är helt uppenbart tänker väl de flesta? Men vad ÄR verkligheten på riktigt? Den är ju knappast samma för alla.

Tittar vi på en grön penna så skulle i och för sig alla hålla med om att den är just grön, och det blir då allas verklighet. Men en hund, som inte alls har samma färgseénde som vi har skulle inte alls kalla pennan grön. Är då pennan verkligen grön fortfarande? Och om vi då dessutom släcker ljuset, är pennan svart då? Eller finns den egentligen inte bara för att vi inte kan se den?
Säg att vi har släckt ljuset och tar in en fladdermus som "ser" genom att skicka ut ljudvågor åt både höge och vänster, den "ser" pennan fast det är släckt men genom ett pip istället för "grön". Är pennan ett pip eller är den grön då? Ingen kan ju faktiskt "se" pennan utom fladdermusen som uppfattar den som "pip", då måste ju rimligtvis pennan vara mer "pip" än "grön"? Eller?

De flesta skulle väl säga att den är både och. Men överhuvudtaget tycker jag att vi har en alldeles ofantligt stor förmåga att fort som tusan förneka det vi inte kan "se" eller "ta på".
En fjärde dimension till exempel. Varför skulle inte det kunna finnas? "För att vi inte kan se det" Skulle väl de flesta säga. Men ingen skulle vara dum nog att påstå att bara för att vi släckt lampan så finns inte pennan. Den människan skulle ju dumförklaras ögonaböj. Men konstigt nog blir man lika snabbt idiotförklarad om man skulle våga påstå att det visst skulle kunna finnas en fjärde dimension eller gud förbjude andar eller liknande.
Inte säger jag att man ska tro på allt som man hör och ser, (eller inte hör och ser) för den delen. Visst är det bra att vara skeptisk! Men oftast är (tyvärr) människor som kallar sig skeptiker bara skeptiska mot sådant som är bekvämt att vara skeptisk mot.
Att vara skeptisk mot det "övernaturliga" eller "paranormala" är ju fruktansvärt bekvämt, eftersom ingen med linjaler och tabeller har "bevisat" dess existens. Men att tvärtom vara skeptisk mot linjaler och tabeller...

Så då, tänker jag säga såhär till alla sk skeptiker:

Om du förnekar det "paranormala" eller "övernaturliga" för att du inte kan se det, måste du då inte förneka pennans existens i mörkret bara för att du inte kan se den?
Jag, å andra sidan tar mig rätten att få bekänna pennans existens i mörkret, för jag har accepterat att det antagligen finns vissa typer av fenomen, även om inte jag kan se eller ta på dem.

Små nöjen skjuter oftast retard i ögat!

Jag har just spelat det perfekta spelet!! Helt överjordiskt fenomenalt! Min överförtjusning finner inga gränser!!

Och >>HÄR<< är det!! ^^

Och det där med humor är för övrigt hysteriskt intressant tycker jag.. Jag skulle kunna räkna upp minst massor med folk som inte skulle uppskatta detta gudomliga spel mer än vad jag uppskattar.. Tja.. Flatlöss kanske? Hursomhelst, föds man med en humor? Eller blir man påverkad av omgivningen när man växer upp så att man utvecklar en viss typ av humor?
Jag har ingen aning.. Men en sak vet jag. De genierna som hittat på det där spelet är helt underbara!

Mer underbart svart humor kommer.. När jag har klurat ut hur i helsike jag lägger in bilder i den här fjuttimojen..
Until then..

Ha en ypperligt välondulerad nattkvist!! ^^

Och glöm inte att prova spelet FFS!!!

"Hur mår du?" "Jo tack Hexaklorendometylentetrahydroftalsyra!! :)"

En intet dag.. Det är just vad det har varit i dag. En ful ingenting-dag.. Hela dagen har jag bara gått omkring och förundrats över att, JAG KÄNNER INGET!! Efter totalkollapsen förra veckan har jag varit på helspänn och bara väntat på en ny. Med nya mediciner och skit kan det tydligen bli så. (Fluoxetin för den som skulle vara intresserad.) MEN.. Det händer INGET!! Det är varken bättre eller sämre, bara något slemmigt mittimellan. Det är fankemej nästan skönare att må dåligt. Då VET man iallafall hur man mår! Som det är nu mår jag varken bra eller kasst. Och jag kan inte ens komma på om DET är positivt eller inte. Fail?
I dag blev jag helt skev i roten när jag fick frågan.

"Hur mår du i dag då?"
"Öööh.. Va? Ah.. asså... Fan.. Jag vet inte!!"

Och det är ju inget tillfredställande svar direkt. Om man frågar hur någon mår så förväntar man sig oftast ett "Tack, bara bra!"
Eller "Jotack det funkar"
Eller iallafall "Jag har mått bättre". Men bara "Jag vet inte"..

"Öööh.. Jaha? Meeeen.. Fint väder i dag iallafall, eller hur!" :D

Nääe.. Jag får väl helt enkelt säga pass!! ^^

Fler döingar i mycket ensam timma tillsammans med miserabel humor..

Klockan är nu runt 01:00 och samtliga familjemedlemmar har däckat på olika ställen.. Kära mor sitter i fotöljen och apsnarkar med öppen mun. Katten ligger och slafar på köksoffan och min käre pojkvän ligger totalt stupad i tevesoffan. KUL! Det är ju inte direkt så att jag kan bära in honom till sängen heller, som han brukar göra med mig när jag har törnat in framför teven.. Nej, han får fankemej gå själv!

Såg förresten ett alldeles utomordentligt intressant program på Discovery World nyss. Doktor G - obducent hette det. Bara för att spinna vidare på förra ämnet så att säga. ^^ Det var precis exakt vad det låter som, och jag var förstummad!! Haha.. Tur att resten av konkarongen här hemma sov sött. Annars hade jag väl fått en del kommentarer..

Obducent kanske vore nåt? Fast jag vet inte.. Karva i kadaver är kanske lite väl extremt. Men det hade varit rätt tufft ändå.. Tänk själv:

"Så.. Vad sysslar du med då?"
"Jag slicear upp döa snubbar" :D Haha najs.

Nej nu har jag nog fått utlopp för min usla "sentpånatten-humor".. Nu ska jag gå och hoppa på min pojkvän så han vaknar.

Good night! Sleep tight.. <3

Konsten att känna igen jättedöd döing..

Shit.. Läste just igenom artikeln på aftonbladet om att de till slut har lyckats att identifiera Kopernikus och tillochmed återskapat hans ansikte. Fullständigt meningslöst kan man ju tycka, eftersom det dör ett barn av svält var tredje sekund. Men jag kan verkligen inte hjälpa att tycka att det är så SJUKT intressant! Hur i hela helvete lyckas de?
Förresten, här hittar ni artikeln. Egentligen borde man läsa på lite mer om allt sånthär.. Jag vet inte riktigt vad det är, men det är någonting med att gräva upp gamla döingar, (både djur och människor) och sedan bygga upp hela historien runt omkring dem som fascinerar mig så mycket! Hm, det lät nästan lite perverst där ett tag.. Nåväl, nekrofil är jag inte. :P
Hursomhelst.. Nu ska jag nog lägga av med skrivandet och gå och umgås med min kära pojkvän, han börjar tröttna på bloggandet..

Angenän Nattkula!!

Idétorka och huvudmögel i mordor..

Usch och fy... Sitter för tillfället i skolan och sliter mitt hår. Försöker hitta diverse fakta om Namibia. Det går inget vidare bra.. Det finns fan INGENTING!! Dessutom så måste jag skriva om allt till engelska sen, eftersom redovisningen ska vara på engelska. Och jag är hur trött som helst, inte vart i skolan på hela veckan men är ändå slut efter att ha varit här bara ett par timmar. Fail..
Slutar iofs om en och en halv timme, ska nog inte vara något problem att slå ihjäl den tiden. Men man vill ju gärna känna att man får något gjort också.. :/
Wellwell.. Det är ju fredag iallafall, det kan man ju vara lite smålycklig åt. Dessutom ska jag träffa Flogger efter jag rymt härifrån mordor, det blir trevligt! :)
Jaja, nu ska jag försöka jobba lite igen.. KANSKE.. We'll See..

Första inlägget!!

Ja jädrans.. Aldrig trodde jag att jag verkligen skulle trilla dit och börja blogga. Men här är jag iallafall! Det är väl säkert bara bra att vidga sina vyer lite och prova nya saker. Inskränkta, enkelspårade och fördomsfulla människor är ju ändå det värsta som finns! Eller hur?! :P

Fast det klart, det är ju inte speciellt svårt att få för sig att det där med att blogga inte är något för mig.. De enda bloggar man hör talas om är ju blondinbellas och alla de där andra som jag inte riktigt vill veta av. Jag menar, att jämföra sig med dem tar ju inte så lite emot. Men efter att ha surfat runt en stund så har jag ju faktiskt insett att man inte MÅSTE skriva om "dagens outfit" och vara dålig på att stava. Skönt. :)