Vems verklighet är den verkliga verkligheten? Verkligen?

Det där med verklighet har jag funderat på en stund nu medans jag bäddade sängen.. De flesta ser väl verkligheten som något fruktansvärt definitivt. Något gediget som man kan både psykiskt och fysiskt ta på. Det är heller aldrig någon som ifrågasätter verkligheten, varför skulle man ifrågasätta något som är helt uppenbart tänker väl de flesta? Men vad ÄR verkligheten på riktigt? Den är ju knappast samma för alla.

Tittar vi på en grön penna så skulle i och för sig alla hålla med om att den är just grön, och det blir då allas verklighet. Men en hund, som inte alls har samma färgseénde som vi har skulle inte alls kalla pennan grön. Är då pennan verkligen grön fortfarande? Och om vi då dessutom släcker ljuset, är pennan svart då? Eller finns den egentligen inte bara för att vi inte kan se den?
Säg att vi har släckt ljuset och tar in en fladdermus som "ser" genom att skicka ut ljudvågor åt både höge och vänster, den "ser" pennan fast det är släckt men genom ett pip istället för "grön". Är pennan ett pip eller är den grön då? Ingen kan ju faktiskt "se" pennan utom fladdermusen som uppfattar den som "pip", då måste ju rimligtvis pennan vara mer "pip" än "grön"? Eller?

De flesta skulle väl säga att den är både och. Men överhuvudtaget tycker jag att vi har en alldeles ofantligt stor förmåga att fort som tusan förneka det vi inte kan "se" eller "ta på".
En fjärde dimension till exempel. Varför skulle inte det kunna finnas? "För att vi inte kan se det" Skulle väl de flesta säga. Men ingen skulle vara dum nog att påstå att bara för att vi släckt lampan så finns inte pennan. Den människan skulle ju dumförklaras ögonaböj. Men konstigt nog blir man lika snabbt idiotförklarad om man skulle våga påstå att det visst skulle kunna finnas en fjärde dimension eller gud förbjude andar eller liknande.
Inte säger jag att man ska tro på allt som man hör och ser, (eller inte hör och ser) för den delen. Visst är det bra att vara skeptisk! Men oftast är (tyvärr) människor som kallar sig skeptiker bara skeptiska mot sådant som är bekvämt att vara skeptisk mot.
Att vara skeptisk mot det "övernaturliga" eller "paranormala" är ju fruktansvärt bekvämt, eftersom ingen med linjaler och tabeller har "bevisat" dess existens. Men att tvärtom vara skeptisk mot linjaler och tabeller...

Så då, tänker jag säga såhär till alla sk skeptiker:

Om du förnekar det "paranormala" eller "övernaturliga" för att du inte kan se det, måste du då inte förneka pennans existens i mörkret bara för att du inte kan se den?
Jag, å andra sidan tar mig rätten att få bekänna pennans existens i mörkret, för jag har accepterat att det antagligen finns vissa typer av fenomen, även om inte jag kan se eller ta på dem.